Published with Blogger-droid v1.7.4
25.10.11
Kär, lek?
Jag är ju en sådandär tjej va som gärna blandar ihop sex och känslor. Vilket är idioti för alla män är som vi vet sadistiska, själviska jäklar som bara ser till sig själva. Så jag tänkte sluta med det. I'm just saying...
19.9.11
Frulle?
Ni vet Smartson, de som låter en testa en massa roliga saker om man har tur? Någon gång var det smaksatt grädde och just nu är det frukostar man har chansen att testa. Det roliga med just Arlas frukosttest är att de gjort flera frukost "typer". http://www.youtube.com/watch?v=CyWP_RSp9y8
Där har de en ganska rolig beskrivning av vad de olika typerna innebär. Jag trodde ju att jag var en sporttyp eftersom jag vill få i mig massor med protein och käkar keso och grejer, men "tio upphop, en tugga fiberlimpa" Hahaha. vet inte riktigt om jag klassar in där i alla fall...
Vilken typ är du? Vill du också testa? http://smartsontestpilot.se/arlafrukost/bli-testpilot/
Där har de en ganska rolig beskrivning av vad de olika typerna innebär. Jag trodde ju att jag var en sporttyp eftersom jag vill få i mig massor med protein och käkar keso och grejer, men "tio upphop, en tugga fiberlimpa" Hahaha. vet inte riktigt om jag klassar in där i alla fall...
Vilken typ är du? Vill du också testa? http://smartsontestpilot.se/arlafrukost/bli-testpilot/
18.9.11
19.8.11
Vem? Jag?
Jag undrar hur jag uppfattas egentligen. Jag menar vissa delar är självvalt (som att tackla folk i Sergeltunneln och framstå som dryg Stockholmare), men resten... Flera av mina vänner kallar mig för den starkaste de känner och jag förstår inte alltid.
Eller.... Det där var en halvlögn, jag vet att jag brukar veta och jag minns att jag själv brukar anse att jag är stark. Men nu när jag inte riktigt är säker på vem jag är och än mindre på vad som är viktigt så har jag ingen aning. Idag är en sån dag när jag inte tror att jag har kommit ett enda steg på vägen (det där är också en halvlögn) och jag förstår nästan inte vad de pratar om. Notera nästan, för jag har kommit långt, den största skillnaden är inte vad folk ser utan vad som skett inne i mig. För även om det i grund och botten handlar om förändringar hos mig så är det skillnad. Det ni kan se är sådant jag kan fejka, skapa ur intet. Ingen förutom jag kan någonsin vara säker på vad som är sant och vad som är lögner, för det är också sant. Jag ljuger. Jag kräver sanning från alla andra, men är en mästare i lögn. Ironic huh?
Grejen är att de här lögnerna är mer en del av mig än vad någon kan förstå, som en djävul på axeln eller en del av min själ. De här lögnerna är anledningen till att det enda jag räds är tillit. Det finns ingenting någon människa kan utsätta mig för som jag inte redan gjort mot mig själv. Jag vet hur all svek och all smärta känns, jag är tuffare än du, starkare än du och mycket, mycket galnare än du. Det gör förvisso också att jag vet precis hur ont olika svek gör, och att jag aldrig kan glömma eller på riktigt förlåta. För jag ljuger bara om mig själv. Om jag ljuger så ljuger jag om hur jag mår, thats it.
Det är inte en mindre lögn, eller en bättre lögn, men det är å andra sidan konstanta lögner och jag undrar om det inte är att göra alla andra en tjänst. För handen på hjärtat, hur många vet vad de ska svara om jag säger att jag mår piss, skit och vademecum?
Nåväl, åter till ämnet, jag är en mästare på att föra er bakom ljuset, det vet ni. Således kan ni aldrig veta säkert hur bra eller dåligt jag mår. Bara jag vet, och det jag frenetiskt håller fast vid är att jag inte är där igen. Även om det stundtals känns som att inga känslor har ändrats så har en stor sak hänt. Jag har ett konsekvenstänk.
Om jag inte äter som jag ska, så kan jag inte bygga muskler- utan muskler inget roligt jobb.Jag får stå ut med dåligt samvete och att vara en tjockis,för jag tänker banne mig skapa mig en framtid.
Föresten tror jag att det mesta av ert jäkla skitsnack bottnar i avundsjuka, sådeså!
Eller.... Det där var en halvlögn, jag vet att jag brukar veta och jag minns att jag själv brukar anse att jag är stark. Men nu när jag inte riktigt är säker på vem jag är och än mindre på vad som är viktigt så har jag ingen aning. Idag är en sån dag när jag inte tror att jag har kommit ett enda steg på vägen (det där är också en halvlögn) och jag förstår nästan inte vad de pratar om. Notera nästan, för jag har kommit långt, den största skillnaden är inte vad folk ser utan vad som skett inne i mig. För även om det i grund och botten handlar om förändringar hos mig så är det skillnad. Det ni kan se är sådant jag kan fejka, skapa ur intet. Ingen förutom jag kan någonsin vara säker på vad som är sant och vad som är lögner, för det är också sant. Jag ljuger. Jag kräver sanning från alla andra, men är en mästare i lögn. Ironic huh?
Grejen är att de här lögnerna är mer en del av mig än vad någon kan förstå, som en djävul på axeln eller en del av min själ. De här lögnerna är anledningen till att det enda jag räds är tillit. Det finns ingenting någon människa kan utsätta mig för som jag inte redan gjort mot mig själv. Jag vet hur all svek och all smärta känns, jag är tuffare än du, starkare än du och mycket, mycket galnare än du. Det gör förvisso också att jag vet precis hur ont olika svek gör, och att jag aldrig kan glömma eller på riktigt förlåta. För jag ljuger bara om mig själv. Om jag ljuger så ljuger jag om hur jag mår, thats it.
Det är inte en mindre lögn, eller en bättre lögn, men det är å andra sidan konstanta lögner och jag undrar om det inte är att göra alla andra en tjänst. För handen på hjärtat, hur många vet vad de ska svara om jag säger att jag mår piss, skit och vademecum?
Nåväl, åter till ämnet, jag är en mästare på att föra er bakom ljuset, det vet ni. Således kan ni aldrig veta säkert hur bra eller dåligt jag mår. Bara jag vet, och det jag frenetiskt håller fast vid är att jag inte är där igen. Även om det stundtals känns som att inga känslor har ändrats så har en stor sak hänt. Jag har ett konsekvenstänk.
Om jag inte äter som jag ska, så kan jag inte bygga muskler- utan muskler inget roligt jobb.Jag får stå ut med dåligt samvete och att vara en tjockis,för jag tänker banne mig skapa mig en framtid.
Föresten tror jag att det mesta av ert jäkla skitsnack bottnar i avundsjuka, sådeså!
18.8.11
I wonder who will be there for you when Im not?
Jag läste igenom en massa bloggar, morf-bloggen bland annat och känslorna rasar. Jag försöker att vara en så god vän som möjligt, men var är mina vänner när jag behöver dem?
Dumheter nu skulle förstöra min framtid, men det är framtiden som håller mig på rätt sida av avgrunden, inte fan är det någon av er.
Dumheter nu skulle förstöra min framtid, men det är framtiden som håller mig på rätt sida av avgrunden, inte fan är det någon av er.
Published with Blogger-droid v1.7.2
20.7.11
Kvalificeras detta som I-landsproblem?
Alltså, ni vet mina nästan brutna fingrar? Jag har lite svårt att jobba med dem, samtidigt så känns det inte okej att vara hemma från jobbet för att jag har lite ont i fingrarna. Men det gör fan ont... nåväl, min tanke är att jag kanske kan få en skena eller något som gör att jag inte kan böja dem. Gärna en i plast som är avtagbar och som jag kan träna och jobba med. Det vore toppen!
Vi får se, har tid på vårdcentralen om 30...
Vi får se, har tid på vårdcentralen om 30...
Published with Blogger-droid v1.7.2
16.7.11
Misshandel?
Som alla vet så är jag en töntig nörd och har därför läst twilightböckerna. I dessa finns det en scen när Jakob kysser Bella och hon svarar med att bryta sin hand mot hans käke. Alla är ense om att det är han som brutit hennes hand...
Min fråga är alltså om jag kan anmäla militären som jag var arg på när jag bröt upp mina fingrar? Det borde vara samma sak, right? Synd bara att han inte var i närheten när detta hände.
För er som undrar så är det nog inte bara därför jag är trasig, det är kanske dumt att jobba med ett halvläkt fingerbrott... jag har varit öm en tid och det knakar och gör ont när jag böjer fingrara. Ajuste, båda fingrarna är inflammerade, därav svullnaden från helvetet och stödstrumpor på fingrarna. De sexiga kardborrebanden är för att inte böja.
Jag sa ju att jag var trasig!
Min fråga är alltså om jag kan anmäla militären som jag var arg på när jag bröt upp mina fingrar? Det borde vara samma sak, right? Synd bara att han inte var i närheten när detta hände.
För er som undrar så är det nog inte bara därför jag är trasig, det är kanske dumt att jobba med ett halvläkt fingerbrott... jag har varit öm en tid och det knakar och gör ont när jag böjer fingrara. Ajuste, båda fingrarna är inflammerade, därav svullnaden från helvetet och stödstrumpor på fingrarna. De sexiga kardborrebanden är för att inte böja.
Jag sa ju att jag var trasig!
Published with Blogger-droid v1.7.2
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
