Alltså jag vet inte, nu har jag lite känslokaos i bröstet ni vet.... Fick precis en nyhet som kom lite av en chock. Kanske för att jag i min naivitet trodde att det inte var mig det var fel på utan på den andra...
"Am I not pretty enough? Is my heart to broken?"
Jag har gått omkring som ett jäkla fån och inbillat mig att det inte var jag, att det var omständigheter och andras idioti. Vem är det jag försöker lura egentligen? Självklart så är det jag, det kommer alltid att vara jag. När jag på så många sätt avskyr vem jag är, vad jag är och hur jag ser ut, hur kan jag då inbilla mig att det inte ska räcka för att andra ska avsky och äcklas?
Jag har en smak av uppkastning längst bak i munnen och undrar varför jag överhuvudtaget bryr mig, vad spelar någonting för roll och varför försöker jag ens?
"This is the way you left me, Im not pretending. No hope, no glory no happy ending."
"Am I not pretty enough? Is my heart to broken?"
Jag har gått omkring som ett jäkla fån och inbillat mig att det inte var jag, att det var omständigheter och andras idioti. Vem är det jag försöker lura egentligen? Självklart så är det jag, det kommer alltid att vara jag. När jag på så många sätt avskyr vem jag är, vad jag är och hur jag ser ut, hur kan jag då inbilla mig att det inte ska räcka för att andra ska avsky och äcklas?
Jag har en smak av uppkastning längst bak i munnen och undrar varför jag överhuvudtaget bryr mig, vad spelar någonting för roll och varför försöker jag ens?
"This is the way you left me, Im not pretending. No hope, no glory no happy ending."
