I'm just that amazing!

Flyttad 19/5/11....


Nåväl, oavsett vad som händer i veckan så var det värt det. Jag kanske har sålt mig själ, men jag tror att jag gör det igen. Jag har blåmärken på ställen jag inte visste kunde få blåmärken, and I'm loving each and everyone of them.

Kom ihåg det, det är du som formar din egen framtid, inget kan stoppa dig om du har bestämt dig.

I'm just saying look at me, look at me now...

Tänk om jag vore en japan...

...och inte vilken japan som helst utan någon av dessa rara, glada och underbara manniskor. Kanske skulle jag sprida lika mycket glädje omkring mig i så fall.

Alltså jag är typ stum, och vi vet ju alla hur ofta det händer.... dessa få dagar är utan tvekan något jag kommer att minnas länge. Jag har lärt mig mycket, inte minst om mig själv. Ska bli toppen att träffa dem o höst igen

Nu... nu ska jag träffa en manniska jag är och har varit sjukt nyfiken på i flera dagar. En människa med lika mycket på agendan som jag har.

Friendly takeower...

Adam och våra bar...japaner! Våra japaner :)

Jag kan mobilblogga!

Så det så!

Konichiwa bitches!

Joråsåatteeee....

Har jag berättat om dessa japaner som är på besök? Det är alltså 11 st rara sjuksköterskestudenter, en rektor och en rektorskompis tillika socialarbetare som är här i fem dagar. Jag och Adam (som jag åker till Kanzawa med i höst) fick presentera oss för gruppen och kom på att det är klart att vi ska underhålla dem om det går.

Sagt och gjort, efter diverse missödem så blev det i alla fall köttbulle- och rödbetssallad och sill- och potatis på knäckebröd hemma hos tjejen som åkte förra terminen. Hängde ni med nu? Nåväl. Dessa japaner är de raraste, och roligaste ni kan tänka er. Men de pratar inte engelska, och ni vet ju alla hur mycket japanska jag pratar...ehhh juste!

Kvällen igår blev således tokrolig, vi använde google translate, teckenspråk och bilder. Men kommunicera, det kunde vi.

Nu tänkte jag visa lite på hur denna kommunikation fungerar. På detta sätt kom vi fram till dagens agenda:

Aya frågade mig om jag skulle vara ledig i dag. Att klura ut det tog ungefär flera minuter....vi pratate lite, och jag kastade fram olika ord som shopping? lunch? party? kareoke? etc. Jag fick jakande svar på alla utom kareoken och kom fram till:

1.00 p.m meet at college?
lunch? Shopping? Bar? Dinner?

Vilket efter olika turer med en guidebok och ett lexicon blev:
1.00 p.m: College entrance. --->
Lunch -->
Shopping --->
ICE-bar at 19.30 -->
Dinner.

Med detta vill jag både tala om vad jag ska göra idag och  berätta att om jag är en usel sjuksköterska så kan jag alltid bli pedagog!

Sayonara!

Den sorgliga sanningen är....

Att det inte alltid finns någon annan att skylla på. Så förlåt.

Det är bra att det sägs ifrån, och jag försöker att ta till mig informationen på ett positivt sätt, jag sitter här och försöker låta bli att vara ledsen eller arg. Men fan, det är väl egentligen inte vad jag känner.

Jag har en massa bra anledningar till varför jag är så arg och bitter hela tiden, en massa bra förklaringar till varför jag ständigt är överarbetad och inte orkar ta hand om mig själv, men det är inte det vi ska prata om, eller hur? Det är inte vad du är intresserad av att höra....

Så förlåt, du har rätt, det jag gjorde var dumt och jag ska försöka ändra på mig. Jag var faktiskt inte ens medveten om att det drabbade dig, självisk som jag är så tänkte jag bara på mig själv och mina förluster.

Fan. Jag hoppas att det här är resultatet av press, inte av psykisk ohälsa eller personlighetsstörning.

Lova att inte skvallra....

Men jag har varit vaken i två timmar nu, och inte ens fått på mig träningskläderna ännu. Jag känner mig verkligen inte på topp. Men ta mig tusan! Jag tänker inte misslyckas idag! Nu, bara för att jag äntligen erkänt att jag inte orkar så kommer motivationen!

Nu jäklar kör vi!

Mina stackars, stackars ben...

Jo, så är det. Detta är en klagblogg! Och nu ska vi prata om mina stackars ben som tycker att jag springer lite för mkt. Jag har vid stötbelastning ont straxt under patella på insidan av vänsterbenet, och jag har vid ansträngning (flextion och extencion) jääääteont i höger vad. Jag tror att det är muskeln, någon inflammation kanske? Nåväl det har i alla fall lett till att jag har haft svårt att springa de senaste dagarna, när jag tvingat mig ut så har jag sprungit på tå hahhahha! Det måste det ju bli ändring på! Så jag tänker börja om från början. Jag springer varannan dag, tillsammans med min söta bror, och nu ska vi "springa" efter ett löparprogram från IFORM:
Träningsprogram: spring-5-km. Det är ett program riktat till nybörjare, och det borde ju funka om min stackars vad är en rookie, eller vad tror ni?

De har även ett suveränt program för nybörjare, som jag tycker att mina löparsugna vänner skall testa! Eller gör mig sällskap på 5 km-programmet!

Nu, alltså ser min träning ut så här:
(dagar är löpträningsprogramet från IFORM, passen är från försvarstjänstens träningsbok)

Dag 1/ pass 1, Onsdagen den 16:e mars: 

5 min rask gång
1 min jogging
5 min rask gång
1 min jogging
3 min rask gång
--> STRETCHNING!


På torsdag jobbar jag....


Dag 2/pass 2, Fredag 18/3:

5 min rask gång

1 min jogging

5 min rask gång

1 min jogging

3 min rask gång

--> STRETCHNING!

3x12 Marklyft

3x10 Dips

3x20 Backups

3xmax pushups

3x10 Diagonallyft liggande på goll

Pass 3, Lördag 19/3:

45-60 min aktivitet med mindre stötbelastning (jag tänker simma!)

Dag 3/pass 4, Söndag 20/3:

5 min rask gång

2 min jogging

4 min rask gång

1 min jogging

2 min rask gång

--> STRETCHNING!

3x15 knäböj

3x15 Step ups

3x12 Bäckenlyft

3x 20 Tåhävningar

3x20 Situps

2x 1min Plankan framåt på golv

2x1 min Plankan sidan på golv.

Så, vad tror ni? Jag tänker att Jag ska köra enligt böckerna i exakt två veckor och sen får jag se hur det känns. Om vaden inte ger mig problem och jag blir bättre på de svåra styrkeövningarna (pushups och plankan från sidan är inte riktigt min starka sida :P) så trappar jag upp både styrka och kondition. Äsch, vi får se.. Det löser sig!

Det har jag nämligen kommit fram till, att ju mer beröm jag ger mig själv detsto lättare går det. Om jag ger mig ut och springer och det inte blir mitt bästa så är det bättre i det långa loppet att jag faktiskt ger mig själv beröm för att jag tog mig ut istället för att tänka/säga elaka saker om vilken fet och oduglig kossa jag är som inte ens klarar av att röra på fläsket ordentligt. Bort med alla negativa tankar mina vänner, bit ihop, var  förbannade, ta smärtan och ge er själva jäkligt mycket beröm för att ni kämpar på!

When mother nature would want to screw us, we'll all be fucked.

Jag tänker att vi kanske inte ska klaga precis lika mycket idag... Världen, och framförallt Japan har drabbats av en oförståelig katastrof. Hela tåg har försvunnit: man vet alltså inte var de är någonstans, kärnkraftverken går sönder: då får vi alla problem. Är det någon som minns Tjernobyl?

Jag är lite nojig, jag vill ju se direkta resultat av träningen och det gör jag inte överallt. Jag menar, jag märker att mina benmuskler blir hårdare för varje dag, men jag vill ju se mer resultat och snabbare! Jag är livrädd att det skall gå åt fel håll!Men men, vi löser det här, jag blir nog bäst ska vi se :)

Nu ska jag byta om, städa lite och klockan två ska jag ut och springa med brorshan. Det ni!

Föresten, sa jag att jag fick tre par nya skor igår? :P

Roadtrip Halvägs till Växsjö..

Eftersom min lille söte bror bestämde sig för att jag skulle följa med på typ roadtrip till Växsjö så tyckte jag också jag skulle följa med, men bara halvvägs. Blev dumpad i Eskilstuna där jag jag möttes av världens enda
PrinsessanConsuelabananhammock Lenita Apelsin. Eller vad hon nu heter, jag glömmer alltid något av hennes namn.

Det var superdupermysigt! Det är alltså närmare tre år sedan som vi hittade på något bara hon och jag, som vi prioriterade att träffa varandra före något annat.... Det var asnice!

Det var som vi träffades igår samtidigt som vi båda har utvecklats på olika sätt.... Vi kändes vuxna på något sätt, vi hade så mycket att prata om. Även om det tog typ tre år så är jag glad att jag åkte. Jag tror att jag snarare insett vad jag saknade när jag väl träffade henne snarare än under dessa år.. Det man inte har, är det ingen idé att sakna. Men när vi träffades... Allt kom tillbaka, ALLT! HAhaha. Vi var ute och promenerade, och jag frös så vi började springa lite och jag lurade ut henne och Tyson på en åker och sen raceade vi hahahahah.

Jisses, det här måste vi göra om!

Trying to turn pain into pleasure

Såhär är det...

Jag jobbar verkligen superduper-mega hårt på att "hitta mig själv". Jag tänker att det borde bli lite lättare för mig att inte har katastrofförhållanden om jag "hittar mig själv" först. Så därför sätter jag mig själv helt ogenerat i det första rummet nuförtiden. Jag märker att ju mer pepp jag är på mig själv detsto mer klarar jag av att leverera.

Men, det kommer alltid ett men...

Men det är skitsvårt. Speciellt när jag råkar ha en beroendepersonlighet likt en heroinist. Jag kan bli så svartsjuk och arg på människor jag egentligen inte ens vill ha, och jag hatar det! Jag var inte svartsjuk tidigare, nu är jag det nonstop! Och mycket mer svartsjuk med potentiella ex-pojkvänner och faktiska ex-whatever än riktiga pojkvänner. Jag markerar alldeles säkert revir, men det skulle aldrig falla mig in att fråga vart någon ska, vem någon ska träffa osv....

Förstår ni, till och med min svartsjuka är ologisk! Ah! Jag blir så trött, så trött på mig själv.

Därav den briljanata idéen att förvandla smärta till njutning. Istället för att deppa, vara arg, undra vad som händer, sakna och alla andra dumma (mänskliga) känslor jag känner så tränar jag. Ja jävlar vad jag tränar! Sen jag kom hem från Köping förra helgen har jag varit ute och sprungit varje dag utom en, Jag gick upp tidigt i morse bara för att hinna med en runda innan tvättstuga och Eskilstuna-tripp. Jag tänker att inte bara kommer jag komma i så fantastisk form att mönstringen inte kommer att vara ett problem, jag kommer att frisätta så mycket endorfin och noradrenalin att jag glömmer bort hur man deppar, och sist men inte minst så kommer det att vara en brutal jäkla hämnd!

There is nothing I do better than revenge, och att bli superdupermega snygg känns ganska träffsäkert.

Hot n' cold

To cold for you to keep her, to hot for you to leave her.

Lite så känns det. Jag är inte lika deppig som jag hade kunnat vara av en sådan här situation, även om det är surt som fan. Dock känner jag att jag inte har rätt att klaga, jag menar...

JAG SKA ÅKA TILL JAPAN!!!!!!!!!!!!!!!!!

OMGOMGOMG!

Gud älskar mig, Karma och jag kommer överens och jag verkar vara min egna lyckas smed. This is just amazing. Som att få lite tröst när helgen har varit kaotisk.

Sen har jag ju också klockrent resesällskap! Det här kommer att bli helt fantastiskt.

Im on fire baby, and you should be sorry you're missing out!

You'll se me at the club with a freaky dress on...

OIbland så bara har man den där känslan; Jag är bäst! Igår fick jag en sån dos! Jag klarade ett delmål i löpningen, halvägs till ett av de stora målen, det ni! Jag är lite imponerad av mig själv faktiskt.
Och bara för att jag är så jädrans snygg så ska ni få se:

Först har vi pics på mina snygga träningskläder, allt utom strumpor och skor matchar!

 Man får även se att min hy matchar min mobil perfekt, grisrosa tror jag nyansen kallas.










Sen har vi ju samma snygging när hon börjat varva ner efter årets mest mördande träningspass. Tyvärr så ser jag ju bara mörk och lite rosig ut...Det är en lögn, det där blanka ni tror är skugga är svett! Alltså, jag skämtar inte, Jag springer i min brors gamla jobbarjacka i något superdupermaterial.... Den var blöt! På riktigt! Jag vet inte varför jag berättar det här, det är ju egentligen ganska äckligt...
(förövrigt så är ni dåliga om ni inte diggar min mössa!)

Nåväl, det är en ny dag idag, det blir ingen löpning, men kanske en promenad, typ till jobbet kanske? Vi får se.

Hahahahahaha Jag hittade just en vääääldigt välbekant bild som någons facebookprofil, jag skrattade så att jag höll på att tappa andan! Det är humor!



30 minuter i typ morgon!