10.5.11

Jag är hemma igen..

Och oj vad sött!

Inte bara mötte han upp mig på arlanda, urgulligt bara det, utan han är omtänksam och smart och rolig och...

Alltså såhär var det.

Han frågade på fejjan om jag skulle bli glad om jag blev hämtad
Lina: jätteglad, så glad att jag skulle be pappsen att stanna hemma

Då tänkte han att det kanske var svårt för mig att kontakta pappa så han mailar honom. Han mailar min pappa och säger att han vill hämta mig så att de inte ska behöva åka två bilar! Hur sött är inte det?

Så sött!

Nåväl, när jag inte springer runt och ler försöker jag smälta att jag är hemma, det går sådär. Det är som att jag aldrig var borta. En månad är ju ingenting egentligen vilket är konstigt, de två veckor han nu skall vara borta känns som sju svåra år. Jag försöker stanna positiv och tänka att i den här takten hinner vi bli gamla innan vi tröttnar på varandra och det är ju alltid något!

Hemma, jag är i alla fall hemma igen,.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar