Söndagen då... Vi sov ut denna morgon också, och vaknade vid tio lokal tid, det är typ 14.30 svensk tid. En rejäl sovmorgon med andra ord, och vi mådde hur bra som helst. Några lärdomar hade vi dock med oss från lördagen:
* Chennai lider av konsekvent toalettpappersbrist: Ha alltid med dig kisspapper!
* Chennai är smutsigt: ha inga vita kläder, alltid handsprit och handskar i fickan!
* Chennais vatten luktar skunk: Ha alltid en sjal runt axlarna, du ser ut som en indier och du kan begrava näsan i den när du håller på att kräkas.
* ALLA vill lura turisterna, skaffa referensvärden: Vi vet att AliBaba-byxor inte ska kosta mer än 200 INR/st, alltså pruta! Allt annat är båg!
Vi tog med oss våra nyfunna klokheter och åkte till stora shoppinggallerian: Spencer Plaza, ett gigantiskt Hötorgshallarna. Omöjligt att hitta i och säkert fem våningar högt med miljarder vinklar och vrår. Jag kan utan ett uns av tvivel berätta att vi inte besökte alla affärer, vi såg dem helt enkelt inte! Nåväl, vi fick shoppa lite, vi fick äta lite kinamat vilket inte var supergott men skönt för Erikas lilla känsliga mage. Hur man får för sig att åka till Indien med känslig mage är för mig en gåta. Ajuste, i foodcourten på Spencer Plaza finns det även KFC, den enda amerikanska maten vi sett.
Efter lite shopping promenerade vi i sju svåra år, vilket inte heller stämmer för det var en rolig promenad i solen där vi hittade Indiens Subway; en gångtunnel under vägen!
Mycket promenad senare kom vi på den tokroliga idén att åka buss hem till Manapakkaman. Sagt och gjort, buss 54 tog oss hem och vi gjorde det fatala misstaget att sätta oss på konduktörens plats.Herregud! Det ska man inte göra, då skrattar folk som besatt! Konduktörens stol är stolen som är felvänd--> Note to self!
* Chennai lider av konsekvent toalettpappersbrist: Ha alltid med dig kisspapper!
* Chennai är smutsigt: ha inga vita kläder, alltid handsprit och handskar i fickan!
* Chennais vatten luktar skunk: Ha alltid en sjal runt axlarna, du ser ut som en indier och du kan begrava näsan i den när du håller på att kräkas.
* ALLA vill lura turisterna, skaffa referensvärden: Vi vet att AliBaba-byxor inte ska kosta mer än 200 INR/st, alltså pruta! Allt annat är båg!
Vi tog med oss våra nyfunna klokheter och åkte till stora shoppinggallerian: Spencer Plaza, ett gigantiskt Hötorgshallarna. Omöjligt att hitta i och säkert fem våningar högt med miljarder vinklar och vrår. Jag kan utan ett uns av tvivel berätta att vi inte besökte alla affärer, vi såg dem helt enkelt inte! Nåväl, vi fick shoppa lite, vi fick äta lite kinamat vilket inte var supergott men skönt för Erikas lilla känsliga mage. Hur man får för sig att åka till Indien med känslig mage är för mig en gåta. Ajuste, i foodcourten på Spencer Plaza finns det även KFC, den enda amerikanska maten vi sett.
Efter lite shopping promenerade vi i sju svåra år, vilket inte heller stämmer för det var en rolig promenad i solen där vi hittade Indiens Subway; en gångtunnel under vägen!
Mycket promenad senare kom vi på den tokroliga idén att åka buss hem till Manapakkaman. Sagt och gjort, buss 54 tog oss hem och vi gjorde det fatala misstaget att sätta oss på konduktörens plats.Herregud! Det ska man inte göra, då skrattar folk som besatt! Konduktörens stol är stolen som är felvänd--> Note to self!
Haha, söt då, de är ju bara du som kan lyckas med något sådant =D
SvaraRaderaHAHAHAHH Jag älskar dig, se till att uppdatera bloggen ofta!! Note to self - inte konduktörens plats nä nä =) =) =).
SvaraRadera